Jag tror inte att tanken bakom beteendet är att förstöra för sin kamrater, utan är det är något undermedvetet. Individen måste få hjälp att förstå att hens beteende är störande, först då kan det ske en förändring. Ibland kan det ta lång tid innan detta budskap når fram, ibland kan det gå snabbt.

Dock kan jag inte tänka mig att vägen dit är att stänga ute eleven från skolan, utan tvärt om, att hjälp eleven. Olika individer behöver olika pedagogiker och olika förutsättningar för att utvecklas. Och framförallt så behöver de pedagogiker för att utvecklas, de utvecklas inte av inte få något alls i en vecka.

I PRINCIP !

”Vänd den andra kinden till” är en både ädel och ibland mycket framgångsrik metod. Och det hade varit fantastiskt om världen varit sådan att den metoden alltid lett till det godas seger.

Men vi får aldrig bli så naiva att vi tror att allt går att lösa på det sättet. Det finns ett uttryck från USA som jag tycker passar : ”Talk softly but carry a big stick”.

Om man utgår från att alla felaktiga beteenden alltid beror bara på olycklig uppväxt eller annat utanför individens kontroll och alltid kan korrigeras uteslutande genom vänligt bemötande är man nog ute på lite djupt vatten….

Och detta skrivs av en som har förhindrat bråk genom att vara vänlig istället för att bråka tillbaka.

Men samtidigt MÅSTE det vara tillåtet att på något sätt både korrigera ett felaktigt uppträdande OCH ge övriga elever arbetsro!

Om det inte går med bara ord måste det få finnas något annat som svider lite hos syndaren, om inte det felaktiga beteendet skall förvärras i brist på ”motstånd”.

Och detta skrives av en som själv någon enstaka gång blev tagen i örat i småskolan på 1940-talet, inte på grund av att han bråkade utan för att han ibland bara inte kunde vara tyst i klassen……..