Sångpartaj i Ankeborg

Jag hittade en helt fantastisk blogg på facebook, Skivor som ingen vill ha. Det är en blogg där en snubbe lägger upp gamla konstiga vinyler, så som Alice i Underlandet på polska och Sångpartaj i Ankeborg. Galet bra!

Internationella kvinnodagen och Oscarsgalan

Jag var lite trött igår kväll, så jag dissade direktsändingen av oscarsgalan, men det första jag gjorde imorse var att kolla upp vilka filmer som vann. Avatar gick det inte så bra för som man trodde, den fick nöja sig med tre Oscar. Det var istället James Camerons exfru Kathryn Bigelows The Hurt Locker som kammade hem priserna (anledningen till att jag valt att påpeka att de varit gifta är att det känns lite komiskt att det stod mellan dem). Även om jag inte är så förtjust i den filmen så är det kul att en kvinna kammade hem Oscarn för bästa regi, det har nämligen aldrig hänt innan. Och detta på internationella kvinnodagen (svensk tid i alla fall, lokal tid var det fortfarande 7 mars).

Dock känns det inte lite trist att det skulle dröja till den 83:e galan tills det var en kvinna som fick priset. Om vi ser till de filmer som kammat hem flest Oscar genom tiderna så ser man tydligt hur mansdominerad filmvärlden är:

11 Oscar:
Ben-Hur regi: William Wyler
Titanic regi: James Cameron
Sagan om konungens återkomst regi: Peter Jackson

10 Oscar:
West side story regi: Jerome Robbins och Robert Wise

9 Oscar:
Gigi regi: Vincente Minnelli och Charles Walters
L’ultimo imperatore regi: Bernardo Bertolucci
The English Patient regi: Anthony Minghella

Bara män. Män, män, män. Låt oss hoppas att årets oscarsgala var en vändpunkt.

Rekordstor förstagångsväljarkår bör få god info

Igår skrev Erica Buneck, ordförande Moderata ungdomsförbundet Kristianstad, Andreas Kjellander, ordförande Socialdemokratiska ungdomsförbundet Skåne, Hanna Håkansson, ordförande Liberala Ungdomsförbundet Skåne och jag om kristianstads gymnasieskolors beslut att bara låta varje parti besöka skolorna en gång om året. Läs artikeln här.

”Den svenska läroplanen är tydlig med att det i skolans viktiga demokratiuppdrag ingår att samarbeta med omvärlden. Skolverket har särskilt pekat ut de politiska ungdomsförbunden som viktiga. Justitieombudsmannen har dessutom varit tydlig med vad som faktiskt krävs för att neka ungdomsförbunden kampanjtillstånd.”

Pengarpengarpengar

Jag läste ett väldigt intressant inlägg på Stures blogg idag, om Spotify. Spotify är ju så väldigt bra i och med att man kan lyssna på massa musik helt gratis, men artisterna får ändå betalt. I inlägget berättar Sture om två vänner som gjort en låt som spelats 60 000 gånger på spotify, för det fick de hela 60 kr. Alltså 0,1 öre per spelning.

Om jag inte missminner mig så är det reklampaus efter var fjärde låt, och då spelas ca tre reklamjinglar. Då innebär det att efter 60 000 spelningar har det spelats ca 45 000 reklamjinglar. En jingel lär kosta mer än än en bråkdels öre, så vart tar alla pengar vägen? Och den som har ett premiumkonto lyssnar knappast på 100 000 låtar i månaden, så även där lär det betalas många gånger mer än vad artisterna får.

Givetvis måste en så stor tjänst som spotify ha flera administratörer som jobbar med det, så alla pengar kan inte gå direkt till artisterna, men detta är extremt!

EDIT: Enligt nya uppgifter får skivbolaget 0,25 öre per spelad låt.

Nummer åtta

Igår fastställde MP Kristianstad sin kommunfullmäktigelista och mitt namn finns på plats nummer åtta. Listan toppas av den fantstiska trion Anita Zieme, Kalle Heise och Ida Nilsson.

Hela listan:
1. Anita Zieme
2. Kalle Heise
3. Ida Nilsson
4. Stefan Edenborg
5. Elisabeth Jorgensen
6. Roland Ofrell
7. Elsa Christersson
8. Hampus Algotsson
9. Zuzanna Domsta
10. Bo Thunell
11. Karin Wibe D´Hertefeldt
12. Marianne Groth
13. Per-Ove Jönsson
14. Linda Cehlin
15. Gustav Grönwall
16. Ingeborg Roth

Vägen till utopin och bort från datalagringsdirektivet

Diskussionerna om hur vida MP och V är för eller emot datalagringsdirektivet för mina tankar tillbaka till ett skolbesök jag gjorde i höstas, där en diskussion med en kristdemokrat mynnade ut i något mer filosofiskt än vad mina diskusioner brukar göra. Det vi diskuterade var hur vida det man borde ha en utopi eller inte, vilket han påstod att KD inte har. Han påstod även att om man har en utopi så blir man blind för alternativ och har bara blicken spänd på målet. Jag höll inte med. Ibland måste vi ta omvägar för att ta oss fram. Att MP generellt håller med mig fick vi bevis på igår.

”Miljöpartiets första alternativ har helat tiden varit att stoppa datalagringsdirektivet i sin helhet. Vårt andra alternativ är att omförhandla det, så att det frångår principen om obligatorisk insamling av allas kommunikationsdata. Det finns flera olika möjligheter.”

Om vi inte kan stoppa datalagringsdirektivet idag så måste vi urholka det så mycket det bara går, för även om vi helst inte vill ha någon datalagring alls, så har vi hellre en svagare lagstiftingen än det alterntiv som vi ser idag.

Och att sitta och trycka på Nej-knappen och sedan ta de juristiska konsekventerna efteråt är inte det effektivaste sättet att stoppa direktivet, det är snarare en sista utväg. Idag har vi många billigare och mer effektiva vägar att gå. Även det beskrivs i debattartikeln som Peter Eriksson, Bodil Ceballos, Maria Ferm, Max Andersson, Mehmet Kaplan, Carls Schlyter och Ulf Holm skrev på SVT Debatt igår.

Datalagringsdirektivet måste stoppas, och Miljöpartiet kommer göra allt vi kan för att stoppa det!

Fler: Jakop Dalunde, Christian Valtersson, Max Andersson, Tomas Melin, Jakob Lundgren, Mark Klamberg, Mattias Bjärnemalm, DN.

We feed the world

För några veckor sedan kollade jag på en dokumentär som heter ”We feed the world”. En mycket intressant film som berörde många viktiga problem i världens matproduktion. Allt från utfiskning till konsekvenserna av EUs jordbruksbidrag. Det var några siffror som fick mig att reagera. 80% av den soja som EU importerar går till att göra djurfoder, för att göda våra kossor som vi sedan slaktar för att äta. Det känns lite grann som att jag skulle åka via Stockholm för att ta mig från Skåne till Göteborg.

I debatten om Etanol som bränsle har argumentet mot varit att odlingsytor i Brasilien, där man kunde odlat mat och mättat hungriga magar, används till att odla råvaror som sedan används till att driva våra bilar i västvärlden. Att det är ett stort problem köper jag, men när samma personer som använder argumentet inte kan tänka sig dra ner på köttkonsumtionen så blir det extremt mycket dubbelmoral. Brasilien exporterar extremt mycket mer soja än etanol till EU, och sojan används som sagt till att göda våra djur.

Idag finns det tillräckligt med mat för att mätta alla människor på jorden och det hade gått om vi i västvärlden hade kunnat tänka oss att dela med oss av vår välfärd, men icke. Vi slänger hellre mat innan den blivit dålig, då det står ett visst datum på förpackningen. Och vi producerar hellre ett kilo kött än tio kilo råvaror, för kött måste vi ju äta, eller?

Om en politiker i Sverige, eller något annat I-land, sticker ut och börjar prata om att vi måste dra ner på vår välfärd, så blir det inte många röster där. Folk röstar hellre på den som ska sänka skatten med några hundra om året. Eller den som lovar att bygga ett badhus där eller en arena där. Samtidigt påstår man vilja hjälpa de fattiga och ha en rättvis värld. Jag är ledsen, men det är inte möjligt. Jorden har begränsade resurser, och för att få en rättvis värld måste vi dela med oss av dem till det fattiga. Vi måste ta från vår egen välfärd.

Med detta vill jag minnas den otroligt vackra gamla MP-slogan: Vi lovar inte guld, men gröna skogar.