2009 – Juli till december

Den 7 juli var en mycket speciell dag för mig, av två anledningar. Dels blev jag myndig, och dels så hade en stor teateruppsättning som jag var med i premiär, Fotspår. Det var en klimatgatuteater, där olika djur och varelser gick ut på stan för att berätta om sin situation i framtiden. Jag spelade en silkesapa som tvingats fly regnskogen, då det blivit så varmt och så torrt att skogen brunnit ner. Här kan ni se hela föreställningen.

Därefter tog jag ett välförtjänt sommarlov, bestående av slapp och jobb innan jag körde igång med skola och politik igen. Den 22 augusti skickade jag och min språkrörskollega Mikaela Persson ett öppet brev till Skånes kommunalråd, ang ensamkommande flyktingbarn. Brevet publicerades i Efter Arbetet och Kristianstadsbladet skrev om det.

Den 8 september fick jag träffa Zounkata Yuina, som är borgmästare i kommunen Yaho i Burkina Faso, ett av världens fattigaste länder. Det var ett spännande och intressant möte som jag skrev ett långt inlägg om.

Höstens roligaste var när Reinfeldt påstod att Socialdemokraterna ringer runt till alla nyhetsredaktioner i Sverige och ber dem fråga Alliansen om de kommer samarbete med SD.

I slutet på september var det dags för regnbågsparaden, Malmös svar på Pride. Givetvis fanns Grön Ungdom på plats, vi hade en lastbil med musik och dans och glädje, för roligare kollektivtrafik.

I oktober kom äntligen Jimmie Åkesson ut som rasist, något vi väntat på länge.

På kristallnatten åkte jag till Hässleholm, där jag gick med i kommunens fackeltåg och sedan lyssnade på Gustav Fridolin som höll tal på Tolerans Hässleholms första arrangemang.

Den nionde november skrev jag och Mikaela ett pressmeddelande om att Region Skåne borde dra in MUFs regionbidrag, efter alkoholskandalen i Helsingborg. Skattepengar bör inte gå till alkohol till minderåriga. Helsingborgs dagblad och Landskronadirekt skrev om det.

Drygt en vecka senare talade jag på en klimatdemonstartion i Malmö inför klimattoppmötet. Det blev en väldigt symbolisk historia, ett 30-tal medlemmar i Grön Ungdom, SSU och Ung vänster tog sig ut till Möllevångstorget i storm och spöregn.

Några dagar senare var det dags för tal igen, Barnkonventionen fyllde 20 år och jag talade för Miljöpartiet och Grön Ungdom på deras event på Lilla torg, där representanter från samtliga riksdagspartier deltog.

December var en rolig månad. Bäst var den gigantiska klimatdemonstrationen i Köpenhamn. Miljöpartiet i Kristianstad gav mig sitt stöd i min riksdagskandidatur och Gustav Fridolins kandidatur blev officiell.

Make Love Not CO2

Jag kom precis hem från gårdagens Köpenhamnsresa. Jag gick nämligen med i demonstrationen igår. 25 personer brett och 2,2 kilometer långt. 100 000 deltagare. Utan tvekan något av det största jag vara med om. En historia att berätta för sina barnbarn. Det är lite synd att en del media lägger mycket fokus på den bråkiga delen av tåget, men de har ändå blivit bättre än förra året. 968 personer greps, alltså under 1 % av deltagarna.

SvD underdriver siffrorna något extrem, 100 000 i början av tåget och 35 000 senare in i det har SvD gjort till ”minst 25 000″. DN hade det inte ens på sin startsida i morse, utan outade istället ”Nästa år kan du begravas ekologiskt”. Varför är de så rädda för folkrörelser?

En annan sak som är rolig är att se att det finns politiker som bryr sig, bland andra gick MP-röret Maria Wetterstrand, Vänsterpartiets Lars Ohly och riksdagsledamöterna Max Andersson och Per Bolund från MP med i tåget.

Här kan ni se hur stort det var.

Fler: DN, SvD, Christian Valtersson, Sydsvenskan, TV4

Demonstration för klimatet

Idag höll jag tal på en demonstration för klimatet som arrangerades av Grön Ungdom Skåne, SSU Malmö och Ung Vänster Skåne. Nedan har ni mitt tal.

Tidigare har riksdagen fått skicka två ledamöter till klimattoppmötena, som ingått i den svenska delegationen. I september kontaktade Miljödepartementet riksdagen och erbjöd ytterligare ett par platser under Köpenhamnsmötet på grund av mötets ”särskilda betydelse”. Miljöpartiet fick en av platserna och anmälde Maria Wetterstrand. Häromveckan, en månad innan mötet, ändrades plötsligt planerna och Wetterstrand kommer nu inte få åka. Är regeringen rädd för att Wetterstrand ska stjäla showen? Att regeringen Reinfeldts bristande ledarskap i klimatfrågan synliggörs?

Det är inte utan att man fruktar mötets utgång. Kommer det finnas något riktigt miljöengagemang inne på mötet? Eller kommer det bara finnas ute på gatorna?

Det är troligen vår sista chans att rädda planeten. Nu krävs det radikala beslut som leder till radikala förändringar, både i hur vi tänker och hur vi handlar. Det behövs ny teknik. Fabriker, bostäder och andra byggnader måste bli mer energieffektiv, precis som all teknik.

Kärnkraftfantasterna (med folkpartiet i täten) har en poäng när de påpekar att det är svårt att bygga ut en förnyelsebar energiproduktion i den utstreckning att det produceras lika mycket el som kärnkraften gör idag, just därför kan vi inte använda lika mycket el som vi gör idag.

Vi kan inte ha ett samhälle som bygger på bilen som transportmedel. Detta är en förändring som redan skett hos folket, men som regeringen Reinfelt inte vill acceptera. Varför tror de att X2000 nästan alltid är fullsatta? Och varför är de så trångt på Öresundstågen på morgonen och eftermiddagen att man inte kan sitta ner? Beror det på att folk fortfarande vill köra bil? Det tror inte jag. Satsa på järnvägen, inte på motorvägen.

Sedan har vi det som upprör folk mest, köttet. Jag vet att många har svårt att acceptera det, men kött tär för mycket på klimatet för att vi ska kunna fortsätta äta det i så stor utstreckning som vi gör idag, givetvis behöver inte alla bli vegetarianer, men idag har vi en alldeles för stor köttkonsumtion. De senaste årtionden har köttkonsumtionen ökat mycket, detta samtidigt som antalet vegetarianer har ökat.

Om vi inte tar tag i klimatet idag så fortsätta öka, öar kommer försvinna i haven och stora delar av världen kommer drabbas av översvämmningar och torka, så extrema att det inte kommer vara möjligt att bo där. Även om det kommer ta 20, 50 eller 100 år så kommer våra barn, eller våra barnbarn se tillbaka och undra ”Varför gjorde man så lite, när man visste så mycket”. Vi som är här idag kommer ställa oss samma fråga. Jag undrar om dagens makthavare hade haft några svar.

Vi får hoppas att den frågan aldrig behöver ställas. Vi behöver ett radikalt avtal i Köpenhamn i december.

Därmed vill jag tacka för mig. Hoppas vi ses i Köpenhamn om tre veckor och att där är bättre väder än här är idag.

Hösten 2009

Hösten 2009 kommer bli händelserik. Både politiskt och privat. Sista året på gymnasiet inleds. Förberedelserna inför valet körs igång på allvar. Ett projektarbete ska påbörjas. Miljöpartiet i Kristianstad ska flyttas. Och givetvis, det absolut viktigaste, massa klimataktioner och debatter och demonstrationer. För i december hålls COP-15, FNs klimattoppmöte i Köpenhamn, och nu är det allvar. Detta blir troligen sista chansen att rädda vår planet. Så kom med i kampen du också. Starta en klimatblogg, eller gå med i demonstrationer, eller delta i aktioner, eller gå med i någon grupp som kommer arbeta med detta i höst, så som Grön Ungdom,  Klimataktion, fältbiologerna eller Green Peace. Gör något innan det är försent, eller som en så fint kan säga, varför vara efterklok när du kan vara klok idag?