Hur kan vi ställa krav på Turkiet?

Alla vet vi att Turkiet vill in i EU, och att EU ställer krav på mänskliga rättigheter i Turkiet för att de ska få gå med. Det tycker jag är helt rätt, ett utmärkt sätt för Turkiet att bli ett modernt land. Vad som stör mig är att bland de länder som ställer kraven finns ett som försöker stoppa en pridefestival och ett där man inte får prata frispråkligt om bibeln. Hur ska vi kunna ställa krav på att andra länder ska följa mänskliga rättigheter när vi inte gör det själva?

Rekordstor förstagångsväljarkår bör få god info

Igår skrev Erica Buneck, ordförande Moderata ungdomsförbundet Kristianstad, Andreas Kjellander, ordförande Socialdemokratiska ungdomsförbundet Skåne, Hanna Håkansson, ordförande Liberala Ungdomsförbundet Skåne och jag om kristianstads gymnasieskolors beslut att bara låta varje parti besöka skolorna en gång om året. Läs artikeln här.

”Den svenska läroplanen är tydlig med att det i skolans viktiga demokratiuppdrag ingår att samarbeta med omvärlden. Skolverket har särskilt pekat ut de politiska ungdomsförbunden som viktiga. Justitieombudsmannen har dessutom varit tydlig med vad som faktiskt krävs för att neka ungdomsförbunden kampanjtillstånd.”

We feed the world

För några veckor sedan kollade jag på en dokumentär som heter ”We feed the world”. En mycket intressant film som berörde många viktiga problem i världens matproduktion. Allt från utfiskning till konsekvenserna av EUs jordbruksbidrag. Det var några siffror som fick mig att reagera. 80% av den soja som EU importerar går till att göra djurfoder, för att göda våra kossor som vi sedan slaktar för att äta. Det känns lite grann som att jag skulle åka via Stockholm för att ta mig från Skåne till Göteborg.

I debatten om Etanol som bränsle har argumentet mot varit att odlingsytor i Brasilien, där man kunde odlat mat och mättat hungriga magar, används till att odla råvaror som sedan används till att driva våra bilar i västvärlden. Att det är ett stort problem köper jag, men när samma personer som använder argumentet inte kan tänka sig dra ner på köttkonsumtionen så blir det extremt mycket dubbelmoral. Brasilien exporterar extremt mycket mer soja än etanol till EU, och sojan används som sagt till att göda våra djur.

Idag finns det tillräckligt med mat för att mätta alla människor på jorden och det hade gått om vi i västvärlden hade kunnat tänka oss att dela med oss av vår välfärd, men icke. Vi slänger hellre mat innan den blivit dålig, då det står ett visst datum på förpackningen. Och vi producerar hellre ett kilo kött än tio kilo råvaror, för kött måste vi ju äta, eller?

Om en politiker i Sverige, eller något annat I-land, sticker ut och börjar prata om att vi måste dra ner på vår välfärd, så blir det inte många röster där. Folk röstar hellre på den som ska sänka skatten med några hundra om året. Eller den som lovar att bygga ett badhus där eller en arena där. Samtidigt påstår man vilja hjälpa de fattiga och ha en rättvis värld. Jag är ledsen, men det är inte möjligt. Jorden har begränsade resurser, och för att få en rättvis värld måste vi dela med oss av dem till det fattiga. Vi måste ta från vår egen välfärd.

Med detta vill jag minnas den otroligt vackra gamla MP-slogan: Vi lovar inte guld, men gröna skogar.

2009 – Juli till december

Den 7 juli var en mycket speciell dag för mig, av två anledningar. Dels blev jag myndig, och dels så hade en stor teateruppsättning som jag var med i premiär, Fotspår. Det var en klimatgatuteater, där olika djur och varelser gick ut på stan för att berätta om sin situation i framtiden. Jag spelade en silkesapa som tvingats fly regnskogen, då det blivit så varmt och så torrt att skogen brunnit ner. Här kan ni se hela föreställningen.

Därefter tog jag ett välförtjänt sommarlov, bestående av slapp och jobb innan jag körde igång med skola och politik igen. Den 22 augusti skickade jag och min språkrörskollega Mikaela Persson ett öppet brev till Skånes kommunalråd, ang ensamkommande flyktingbarn. Brevet publicerades i Efter Arbetet och Kristianstadsbladet skrev om det.

Den 8 september fick jag träffa Zounkata Yuina, som är borgmästare i kommunen Yaho i Burkina Faso, ett av världens fattigaste länder. Det var ett spännande och intressant möte som jag skrev ett långt inlägg om.

Höstens roligaste var när Reinfeldt påstod att Socialdemokraterna ringer runt till alla nyhetsredaktioner i Sverige och ber dem fråga Alliansen om de kommer samarbete med SD.

I slutet på september var det dags för regnbågsparaden, Malmös svar på Pride. Givetvis fanns Grön Ungdom på plats, vi hade en lastbil med musik och dans och glädje, för roligare kollektivtrafik.

I oktober kom äntligen Jimmie Åkesson ut som rasist, något vi väntat på länge.

På kristallnatten åkte jag till Hässleholm, där jag gick med i kommunens fackeltåg och sedan lyssnade på Gustav Fridolin som höll tal på Tolerans Hässleholms första arrangemang.

Den nionde november skrev jag och Mikaela ett pressmeddelande om att Region Skåne borde dra in MUFs regionbidrag, efter alkoholskandalen i Helsingborg. Skattepengar bör inte gå till alkohol till minderåriga. Helsingborgs dagblad och Landskronadirekt skrev om det.

Drygt en vecka senare talade jag på en klimatdemonstartion i Malmö inför klimattoppmötet. Det blev en väldigt symbolisk historia, ett 30-tal medlemmar i Grön Ungdom, SSU och Ung vänster tog sig ut till Möllevångstorget i storm och spöregn.

Några dagar senare var det dags för tal igen, Barnkonventionen fyllde 20 år och jag talade för Miljöpartiet och Grön Ungdom på deras event på Lilla torg, där representanter från samtliga riksdagspartier deltog.

December var en rolig månad. Bäst var den gigantiska klimatdemonstrationen i Köpenhamn. Miljöpartiet i Kristianstad gav mig sitt stöd i min riksdagskandidatur och Gustav Fridolins kandidatur blev officiell.

2009 – Januari till juni

Den 3 januari arrangerade Grön Ungdom och Piratpartiet en begravning av den personliga integriteten, detta tre dagar efter FRA-lagen börjat gälla. Aktionen uppmärksammades bland annat i Kristianstadsbladet och Norra Skåne.

Därefter så började Israel bomba Gaza och det blev demonstrationer till stöd av som skadades och dödades och alla dess anhöriga. Själv talade jag på två stycken här hemma i Kristianstad.

Victor Malm skrev den 10/2 ett reportage med tre ungdomspolitiker i Kristianstadsbladet, där jag var en och sedan var det Anton från revolutionär kommunistisk ungdom och Fredrik från MUF, en rolig blandning av folk som hade en rolig diskussion.

Vinter följdes sedan av kultur, kultur och kultur. Vi startade upp scenkonstserien för unga, KRSTD1830. Ett samarbete mellan en arrangörsgrupp bestående av ett gäng ungdomar, Kulturhuset Barbacka, Musik i syd och Kristianstad teaterförening. Detta följdes av invigning av utställningen Äntligen Vuxen!?, som jag jobbat med i ungefär tre år. Det var utan tvekan något av det roligaste jag gjort.

I samma veva höll även Grön Ungdom Riksårsmöte i Göteborg. Vilket var mitt första RÅM.  Dock valde jag i slutända att dra tillbaka min kandidatur till förbundsstyrelsen för att satsa på Grön Ungdom Skåne, vilket jag inte ångrar en sekund.

I början på mars så kom Israels tennisspelare för en landskamp i Malmö och protesterna blev enorma, i samband med detta tröttnade jag på media, igen.

Den 16 mars kom ett glädjande besked, Ett klick för skogens insamling för att köpa Verles gammelskog i Ale, som jag engagerat mig lite för, gick vägen och skogen är bevarad och några dagar var det ett reportage med mig i Norra Skåne, angående EU-valet.

April och början av maj lade jag mitt fokus på skolan, bortsett från ett tal på en demonstration mot kärnkraft i Helsingborg, vilket var mitt första tal i egenskap av språkrör för Grön Ungdom Skåne, men det blev garanterat inte mitt sista. Efter detta var EU-valrörelsen i full gång, jag hade min praktik i Grön Ungdom och åkte runt på skolor, satt i debatter och höll torgmöten och delade ut flygblad konstant i tre veckor. Jag satt och kollade på valvakan med två kamrater och Norra Skåne var på plats även där(!). Alla grönas engagemang gav resultat, vi slutade på 11,02 %, vilket nästan var en fördubbling jämfört med valet 2004 och gav oss ett mandat till. Idag har vi både Isabella Löwin och Carl Schlyter som båda gör ett fantastiskt jobb i EU-parlamentet.

Make Love Not CO2

Jag kom precis hem från gårdagens Köpenhamnsresa. Jag gick nämligen med i demonstrationen igår. 25 personer brett och 2,2 kilometer långt. 100 000 deltagare. Utan tvekan något av det största jag vara med om. En historia att berätta för sina barnbarn. Det är lite synd att en del media lägger mycket fokus på den bråkiga delen av tåget, men de har ändå blivit bättre än förra året. 968 personer greps, alltså under 1 % av deltagarna.

SvD underdriver siffrorna något extrem, 100 000 i början av tåget och 35 000 senare in i det har SvD gjort till ”minst 25 000″. DN hade det inte ens på sin startsida i morse, utan outade istället ”Nästa år kan du begravas ekologiskt”. Varför är de så rädda för folkrörelser?

En annan sak som är rolig är att se att det finns politiker som bryr sig, bland andra gick MP-röret Maria Wetterstrand, Vänsterpartiets Lars Ohly och riksdagsledamöterna Max Andersson och Per Bolund från MP med i tåget.

Här kan ni se hur stort det var.

Fler: DN, SvD, Christian Valtersson, Sydsvenskan, TV4

NDU utslängda från skola i Göteborg

Idag blev det ungdomsförbund som stod brevid min kära partikamrat Joakim Larsson utkörd av eleverna på skolan de var på. Lärarna fick, efter bara en halvtimme fick personalen på skolan bilda en kedja runt de fyra nationaldemokrater som var på skolan, för att skydda de från 100-tals arga elever. När rektorn vill att de skulle lämna skolan så vägrade de det och påstod att de hade rätt att vara där. Ack så fel. En skola är INTE en offentlig plats och för att få vistas på en skola måste man ha skolans tillstånd, vare sig man är politiker, förälder eller läkare eller vad som helst som inte jobbar eller studerar där.

Och om jag hade stått med 100-tals elever mot mig på en skola hade jag lagt benen på ryggen och lämnat platsen, men inte NDU. Rektorn tvingades ringa polisen som fick hjälpa dem ut därifrån. Ibland får man hopp för mänskligheten.

Fler: GP

Brandattentatet

På Bruksgårdens vandrarhem i Hököpinge, Vellinge, bor just nu 30 ensamkommande flyktingbarn. Barn som upplevt mer hemskheter än vad en sverigedemokrater, eller någon annan av oss i västvärlden, kan tänka oss. De befinner sig i ett land som de aldrig tidigare besökt. De har förlorat sina föräldrar, och många av dem har säkert sett sina föräldrar dö. De har upplevt krig och diktatur.

Inatt så tända någon/några eld på en lövhög utanför boendet. De tycker alltså att dessa barnen inte var med om tillräckligt mycket redan, utan att de ska få se sitt tillfälliga hem brinna ner. Ibland är jag nära att förlora hoppet för mänskligheten. Jag är så arg att jag inte vet vad jag ska skriva, så jag slutar nu.

Fler: Maria Ferm, Sydsvenskan, SvD, Kristianstadsbladet, Skånskan

Barnkonventionen 20 år

Igår fyllde barnkonventionen 20 år och idag talade jag på ett evenemang anordnat av Pappa – Barn Kristianstad.

Mitt tal:
Miljöpartiet vill stärka alla barns rätt att få sina behov tillgodosedda och införa FNs barnkonvention i svensk lag.

En av huvudanledningarna till att jag valde att gå med och engagera mig i Miljöpartiet och Grön Ungdom var vår demokratipolitik, så därför kommer jag koncentrera mig ganska mycket på barnens rätt att vara med och bestämma.
Barn har ju inte rösträtt och jag tror många med mig tycker det är väldigt svårt att påverka vårt samhälle utöver när man går och röstar.

Därför vill vi sänka rösträttsåldern till 16 år. De flesta 16-åringar är tillräckligt medvetna för att kunna göra det valet, sedan finns det givetvis undantag, men det finns det bland 18, 20 och 30-åringar också.

Men även när rösträttsåldern är sänkt är det fortfarande väldigt många barn som inte är en del av demokratin, därför är det viktigt att det finns fungerande ungdomsråd i alla kommuner, vilket inte längre är fallet i Kristianstad. Ett ungdomsråd är en kanal där barn och unga kan vara med och träffa politikerna och de ledande tjänstemännen i kommunen. De får vara med och kolla på olika skrivelser och planer som är ute på remiss och säga vad de tycker.

Skolorna är arbetsplats till nästan alla barn och unga mellan 6 och 19 år, därför är de viktigt att de har mycket makt över skolpolitiken i Sverige och i sina kommuner. Elevråden måste få en reel makt. De ska ha rätt att sitta med i anställningsintervjuer när skolor ska nyanställa lärare och annan personal och de ska få vara med och bestämma över skolans satsningar och regler.

Lärarna måste ta in elevernas åsikter om hur de olika ämnena och kurserna ska läggas upp. Skolan måste bygga på elevernas intressen.

Sedan är det viktigt att barnen ska kunna ha en bra fritid också, där man oavsett ekonomi kan ha roligt. Miljöpartiet tycker att nedläggningarna av fritidsgårdar är förskräcklig. Vi måste ha ett levande föreningsliv med stort utbud på fritidssysselsättning till barn och unga och vi vill se ett kraftigt höjt barnbidrag så att alla familjer har råd att lägga pengar på barnens fritid.

Sattsningar på barn och unga är inga samhällsekonomiska kostnader, det är investeringar i en bättre framtid.

Kallprat – FRA är bra

Igår var jag på filmfestivalen FIA (forum för internationell animering) i Stockholm, jag kollade bland annat på en Koreansk film med olika episoder som alla handlade om männskliga rättigheter. Sedan såg jag även en blandning av animerade filmer på Bio Rio, favoriter kommer här:

Senare på kvällen passade jag även på att kolla på Bananas!*, vilket det troligen kommer ett inlägg om senare idag.