Pengarpengarpengar

Jag läste ett väldigt intressant inlägg på Stures blogg idag, om Spotify. Spotify är ju så väldigt bra i och med att man kan lyssna på massa musik helt gratis, men artisterna får ändå betalt. I inlägget berättar Sture om två vänner som gjort en låt som spelats 60 000 gånger på spotify, för det fick de hela 60 kr. Alltså 0,1 öre per spelning.

Om jag inte missminner mig så är det reklampaus efter var fjärde låt, och då spelas ca tre reklamjinglar. Då innebär det att efter 60 000 spelningar har det spelats ca 45 000 reklamjinglar. En jingel lär kosta mer än än en bråkdels öre, så vart tar alla pengar vägen? Och den som har ett premiumkonto lyssnar knappast på 100 000 låtar i månaden, så även där lär det betalas många gånger mer än vad artisterna får.

Givetvis måste en så stor tjänst som spotify ha flera administratörer som jobbar med det, så alla pengar kan inte gå direkt till artisterna, men detta är extremt!

EDIT: Enligt nya uppgifter får skivbolaget 0,25 öre per spelad låt.

Dra in bidraget

Efter måndagens pressmeddelande så skrevs det på landskronadirekt.com och i Helsingborgs dagblad.

Att slänga pengar i sjön

En tanke slog mig häromdagen. Staten lägger varje år miljoner på forskning, samtidigt har vi en regering (och de flesta riksdagsledamöter) som inte lyssnar på forskarna. Vad är då poängen med att lägga miljoner på det?

Min lösning på detta är givetvis inte att sluta forska, utan att politikerna måste ta forskarna på allvar. Klimatfrågan är akut och vi måste sluta lägga all energi på att vara duktiga på pappret, utan det är dags att faktiskt göra något på riktigt också. Betyg skapa stress och prestationsångest, de behöver ersättas med skriftliga omdömen. Och givetvis, köp och släng-samhället är inte hållbart.

Zounkata Yuina

På samhällslektionen idag fick jag möjlighet att få lyssna på Zounkata Yuina, som är borgmästare i kommunen Yaho i Burkina Faso, ett av världens fattigaste länder. Han berättade om Yahos utveckling och hur de arbetar för att uppnå milleniummålen. En stor del av Yahos 16 500 invånare lever på under en dollar om dagen, alltså i extrem fattigdom. Enbart 50 % av alla barn i kommunen går i skola och hela 90 % av kommunens invånare arbetar med jordbruk. Det enda som de har att exportera är bomull, och det är bara en liten del av jordbruket som går till det, de måsta ju ha mat också. Zounkata prata bland annat om att de behöver industrialisera jordbruket för att kunna producera mer och där med bli rikare, första steget i detta ansågs vara oxar.

På 70-talet åkte Zounkata till Sverige och bodde i Göteborg i 10 år, där han pluggade arkitektur. Sedan flyttade han hem igen för att hjälpa till att bygga upp landet. Han är som sagt borgmästare i en landsbygdskommun i ett av världens fattigaste länder och har bott i ett I-land, och sett hur man lever här. Trots det är han optimistisk för landets och kommunens framtid, det blir, och kommer bli, bättre. Det enda som behövs är pengar. Idag har Yaho kommun en årsbudget på 275 000 svenska kronor. Att bygga en skola med tre klassrum där kostar 300 000. De hade alltså behövt spara hela sin budet i 1090 år för att få råd att bygga Kristianstad Arena, eller i drygt 100 000 år för att få råd att bygga förbifart Stockholm.

Där kommer vi in på problemet. Sverige pumar in miljoner i Burkina Faso i form av bistånd, men på väg till kommunerna och regionerna försvinner dessa pengar. Zounkatas lösning på detta är att man i Stockholm bestämmer hur ekonomin ska fördelas i landet, hur mycket som ska gå till staten, regionen och kommunen. En lösning som jag starkt tror på. Givetvis kommer det innebära en ökad kostnad här i Sverige, men då kan man antingen, vilket jag tycker, höja biståndet och ta en del av den budgeten till att administrera detta, eller helt enkelt bara ta från det som skulle gått till landet för att verkligen se till att det hamnar där det behövs.

Mina tankar förs hela tiden tillbaka till den debattartikel i Kristianstadsbladet för några veckor sedan som handlade om att Sverige inte borde ge något bistånd så länge kommunerna behöver varsla och skolorna behöver mer pengar osv. Här i Sverige klagar vi när arbetslösheten överstiger 5 %, där är det 50 % av barnen som inte får gå i grundskolan. Jag menar inte att vi inte ska ta hand om våra egna problem, givetvis måste vi göra det, men samtidigt måste vi ibland sätta perspektiv på dem och hjälpa våra medmänniskor som har det värre.

Förbud löser inte sociala problem

En hemska sak som hänt under tiden som det varit tyst här är att Göteborg har förbjudit gatumusik vissa timmar på dygnet bland annat längs Avenyn. För djävligt rent ut sagt. Detta drar osökt tankarna till när politikerna i Stockholm satte ut parkbänkar som är så obekväma att man inte kan ligga på dem, för att inga hemlösa ska ligga och sova där. Vips så finns det inga hemlösa, för syns de inte så finns de inte.

De som sitter och spelar på gatan är inte särskillt ofta en musiker som hoppas på att få sitt stora genomslag där på Avenyn för att sedan kunna gå in och spela för ett fullt Ullevi, utan en person som är i stort behov av pengar. Som lever på sitt instrument. Men strunt samma, för det är störande med musik på stan, eller?

Varken obekväma parkbänkar eller förbud mot gatumusik löser sociala problem.